Konkreta insatser för Östersjön

Under lördagen arrangerade socialdemokraterna i länet en konferens om Östersjön. Mötet var en del i det nationella rådslagsarbetet som nu pågår med syfte att mejsla fram vad som ska bli regeringspolitik efter nästa val. Jag var tillsammans med tjänstemannen Anna Thore inbjuden för att prata om Kalmarsundskommissionens arbete. På plats fanns också företrädare från LRF, högskolan i Kalmar, Sida, Sveriges lantbruksuniversitet samt massa politiker.

Jag tycker det blev ett riktigt bra möte. Sammanfattningsvis var det tre konkreta förslag som noterades och som jag känner att det finns bäring i.

* Nu får det vara färdigt med nya planer och strategier för Östersjön. Vi vet efter väldigt många års studier vad det är som behöver göras. Det är nu dags att styra om statligaoch kommunala medel till konkreta insatser som verkligen gör skillnad. Det var det som var Kalmarsundsskommissionens uppdrag och så har också blivit fallet. Nu anläggs det våtmarker och musselodlingar. Vi har köpt in en maskinpool som de cirka femton nystartade kustmiljöföreningarna i kommunen kan använda sig av. Jag skulle vilja se ett rejält statligt stöd till konkreta insatser, på samma sätt som vi haft stöd till energiffektivisering så borde vi ha ett stöd på det här området. Det får dock inte vara för stort. Säg 30-40 procent av en investering, resten måste komma lokalt.

* Vi vet att de största utsläppen av kväve och fosfor kommer från trafiken och jordbruket. Samtidigt är vi alla medvetna om behovet av att få fram nya drivmedel. Här har vi chansen att slå många flugor i en smäll. Inför under en femårs period ett rejält statligt stöd (säg 30 procent av investeringen) till jordbrukare som bygger biogasanläggningar. Idag får man inte ihop kalkylen för en sådan investering. Vinsten blir väldigt stor:

1. Problemet med gödsel kan plötsligt bli en tillgång. 

2. Vi får större tillgång till biogas som idag är lite av en bristvara. 

3. Drivkraften att använda mer gödsel än nödvändigt i lantbruket minskar drastiskt. Kväveläckaget till östersjön minskar. 

4. Ökad användning av biogas minskar trafikens negativa effekter på miljön. 

5. Lantbruket får ytterligare ett ekonomiskt ben att stå på. 

* Inom jakten skulle vi alrig komma på tanken att skjuta nyfödda älgkalvar eller rådjurskid. Man är som jägare väldigt angelägen om att vårda viltet så att man år efter år kan få njuta av jaktbart vilt. På samma sätt tänker vi närvi fiskar kräftor. Inom det fiskevatten jag arrenderar släpper vi alltid tillbaka småkräftor, detta för att kunna fiska även nästa år. Inom östersjöfisket fungerar inte detta. Vi brandskattar tillgången och rakar rent på stort som smått. Istället för kvotfiske uttryckt i antal ton så kanske vi skulle tänka om och istället pröva en modell som innebär att en fiskare med sin licens får ett geografiskt område tilldelat sig. Så var det i praktiken förr när vi hade kustnära fiske, då fiskade vi aldrig upp både ränta och kapital. 

Alla dessa tre åtgärder skulle vara mycket starka beståndsdelar i en socialdemokratisk politik för östersjön. Den är positiv och den är teknikorienterad. Dessutom innebär dessa förslag att vi går hand i hand med de offensiva krafterna inom Sveriges bönder, LRF.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0