Förbifart Rinkabyholm ett steg närmare
Så är då årets första kommunstyrelse genomförd. Den innehöll bland annat en avsiktsförklaring kring förbifart Rinkabyholm. Jag ska här ge min bild av läget när det gäller denna fråga. Senare återkommer jag med mer reflektioner kring mötet.
Frågan om en ny förbifart vid Rinkabyholm har diskuterats i tjugo år. Den behövs på grund av att trafiksäkerheten är dålig i samhälet och den behövs för att kommunen ska kunna växa söderut. Idag säger Vägverket i princip nej till ny exploatering öster om den nuvarande E22an.
För att det skulle hända något och att vi skulle kunna få in förbifarten i de nationella vägplanerna tog kommunen för ett par år sedan på sig kostnaderna för en ny vägutredning. Utan en aktuell sådan är man chanslös när prioriteringarna görs på nationell nivå. Den är nu genomförd och visar på ett mycket starkt behov av en ny förbifart.
Under förra våren kom regeringen med nya direktiv när det gäller infrastrukturen som innebar att "trafikverken ska som en permanent åtgärd pröva medfinansiering". Det är ord och inga visor och innebär att kommuner som Kalmar ska tvingas vara med och finansiera nationell infrastruktur om man vill ha något genomfört. Jag har varit väldigt kritisk till detta rent principiellt och är det fortfarande.
Under sommaren fick vi signaler om att kommunens andel av den nya förbifarten skulle vara någonstans mellan 50-60 miljoner. Det var nivåer som jag och kommunstyrelsens vice ordförande Göran Häggfors tyckte var oacceptabla. Under hösten har vi sedan förhandlat fram en avsiktsförklaring som innebär att staten tar det ekonomiska ansvaret för att bygga nya förbifarten medan kommunen medfinansierar genom att ta över ansvaret för den gamla vägen genom Rinkabyholms samhälle, detta medför en årlig kommunal kostnad på cirka 400 000 kronor.
Därtill så öppnar avsiktsförklaringen för viss exploatering öster om E22 redan innan nya vägen står klar. Detta har varit en väldigt viktig punkt för kommunen då denna exploatering ökar drivkraften för Vägverket att få förbifarten byggd. Nu går ärendet vidare till kommunfullmäktige och sedan till Vägverket. Vi får verkligen hoppas att frågan i och med detta hamnar i den nationella planen så att förbifarten kan bli byggd. Jag tycker kommunen har gjort en väldigt bra förhandling i denna fråga. Det kunde ha varit mycket värre med de krav på medfinansiering som regeringen nu ställer.
Under mötet yrkade Inger Hillmansson först återremiss eftersom hon inte kände sig informerad. Det yrkandet backade hon sedan ifrån och röstade ja till förslaget precis som de övriga ledamöterna. På sin blogg är hon vansinnigt upprörd över detta förslag och påstår att hon inte fått information trots att det på KSAU den 18 december var en extra dragning för henne och Anders Andersson (c). Är det någon fråga som inte forcerats fram så är det denna....
Jag tror hennes ilska mer handlar om det vanliga, nämligen profilering och att vara emot majoriteten. Vad var det Gösta Bohman sa. Allt som sossarna är för det är jag emot. Allt de är emot är jag för. Kalmar har sin egen Gösta Bohman.
Frågan om en ny förbifart vid Rinkabyholm har diskuterats i tjugo år. Den behövs på grund av att trafiksäkerheten är dålig i samhälet och den behövs för att kommunen ska kunna växa söderut. Idag säger Vägverket i princip nej till ny exploatering öster om den nuvarande E22an.
För att det skulle hända något och att vi skulle kunna få in förbifarten i de nationella vägplanerna tog kommunen för ett par år sedan på sig kostnaderna för en ny vägutredning. Utan en aktuell sådan är man chanslös när prioriteringarna görs på nationell nivå. Den är nu genomförd och visar på ett mycket starkt behov av en ny förbifart.
Under förra våren kom regeringen med nya direktiv när det gäller infrastrukturen som innebar att "trafikverken ska som en permanent åtgärd pröva medfinansiering". Det är ord och inga visor och innebär att kommuner som Kalmar ska tvingas vara med och finansiera nationell infrastruktur om man vill ha något genomfört. Jag har varit väldigt kritisk till detta rent principiellt och är det fortfarande.
Under sommaren fick vi signaler om att kommunens andel av den nya förbifarten skulle vara någonstans mellan 50-60 miljoner. Det var nivåer som jag och kommunstyrelsens vice ordförande Göran Häggfors tyckte var oacceptabla. Under hösten har vi sedan förhandlat fram en avsiktsförklaring som innebär att staten tar det ekonomiska ansvaret för att bygga nya förbifarten medan kommunen medfinansierar genom att ta över ansvaret för den gamla vägen genom Rinkabyholms samhälle, detta medför en årlig kommunal kostnad på cirka 400 000 kronor.
Därtill så öppnar avsiktsförklaringen för viss exploatering öster om E22 redan innan nya vägen står klar. Detta har varit en väldigt viktig punkt för kommunen då denna exploatering ökar drivkraften för Vägverket att få förbifarten byggd. Nu går ärendet vidare till kommunfullmäktige och sedan till Vägverket. Vi får verkligen hoppas att frågan i och med detta hamnar i den nationella planen så att förbifarten kan bli byggd. Jag tycker kommunen har gjort en väldigt bra förhandling i denna fråga. Det kunde ha varit mycket värre med de krav på medfinansiering som regeringen nu ställer.
Under mötet yrkade Inger Hillmansson först återremiss eftersom hon inte kände sig informerad. Det yrkandet backade hon sedan ifrån och röstade ja till förslaget precis som de övriga ledamöterna. På sin blogg är hon vansinnigt upprörd över detta förslag och påstår att hon inte fått information trots att det på KSAU den 18 december var en extra dragning för henne och Anders Andersson (c). Är det någon fråga som inte forcerats fram så är det denna....
Jag tror hennes ilska mer handlar om det vanliga, nämligen profilering och att vara emot majoriteten. Vad var det Gösta Bohman sa. Allt som sossarna är för det är jag emot. Allt de är emot är jag för. Kalmar har sin egen Gösta Bohman.
Kommentarer
Trackback
