Krönika i Ölandsbladet
I min senaste krönika så tog jag mig friheten att ifrågasätta rimligheten i att genomdriva ytterligare stora skattesänkningar med hjälp av lånade pengar. Jag konstaterade att varje kommunpolitiker som föreslagit något sådant hade betraktats som tokig. När det däremot görs på nationell nivå så är det ingen som reagerar. Denna tämligen intressanta frågeställning blev för mycket för den moderata kommunalrådskollegan Malin Petersson. Ifrågasätter man skattesänkningar med lånade pengar då möts man av blixtrar och dunder. I sin krönika skriver hon bland annat att undertecknad är besatt av siffror och att Kalmar styrs av dårskap.
Jag vet inte vad Malin var på för humör när hon skrev den krönikan men jag brukar ta mig för vana att skriva ett utkast som sedan får ligga över natten. På det sättet får texten mogna, mindre sällan behöver man då ångra det man skriver. Jag tror politiken mår bäst av mindre personangrepp och mer fokus på hur man kan utveckla en kommun eller en region. Malin Petersson och jag umgås dagligen, vi skrattar och fikar tillsammans. Allt annat vore vansinne. Kalmar är en liten kommun, vi precis som alla andra behöver samla ihop oss för att möta lågkonjunkturens härjningar. Att i det läget sitta fast i blockpolitik och söka konflikter bara för att det närmar sig val är främmande. I alla fall för mig.
Ja, jag är intresserad av statistik. Jag är intresserad av att jämföra hur Kalmar står sig mot andra jämförbara städer. På det sättet håller man sig skärpt och pressar omgivningen att hela tiden ta steg framåt. Mot den bakgrunden läser jag veckostatistik över arbetslösheten, jag borrar i kostnader för den kommunala verksamheten, läser rankningar, studerar trender och gör jämförelser. Under många år låg Kalmar väldigt risigt till i den här typen av analyser. Vår arbetslöshet var högst, ekonomin var risig, vårt företagsklimat var inget att skryta med.
Nu är läget annorlunda. Vi har lägst arbetslöshet av Karlskrona, Växjö, Kristianstad och Halmstad. Vi har sedan 2006 klättrat över hundra placeringar i Svenskt Näringslivs företagsranking. Vi är en av få kommuner som kommer att klara ett överskott i ekonomin under krisåret 2009. Befolkningsutvecklingen har vänt rejält uppåt. Jag skulle inte bli förvånad över om vi passerar 500 nya invånare i år, förra året ökade vi med cirka 200. Utvecklingen för besöksnäringen har varit väldigt positiv, Kalmar har blivit en sommarstad.
Allt detta är bra. Det ger en god grund att stå på men vi måste fortsätta utvecklas. Vi kan inte slå oss till ro och bli mätta. Ska vår region utvecklas och bryta en mångårig negativ utveckling så återstår väldigt mycket arbete. Naturligtvis kan positiv statistik av det här slaget kännas besvärligt för den politiska oppositionen, det är väl så man får tolka Malin Peterssons krönika.
På ett område får jag dock ge Malin Petersson rätt. Vi ligger på snittet när det gäller att lägga ut kommunal verksamhet på entreprenad. Det gör vi på grund av att vi inte drivs av ideologi utan av praktik. I Stockholms län finns kommuner där det inte finns vare sig kommunala förskolor eller äldreboenden. Enligt min uppfattning har man av ideologiska skäl drivit det för långt. Om Malin Petersson, av ideologiska skäl, vill börja sälja ut kommunala förskolor och äldreboenden så får hon gärna driva det kravet.
Under augusti månad har jag träffat en hel del företrädare för lantbruket och dess företag. Det gemensamma för dem är stor investeringsvilja och framtidstro. Kalmar lantmän ska bygga en ny foderfabrik för upp emot en halv miljard. Danish Crown som tagit över KLS har genomfört stora investeringar, Arla tuffar på. Det här är en sektor som betyder väldigt mycket för Kalmar och vår sysselsättning. Även när det gäller kycklingproduktionen så har det ångat på de senaste åren. Nya stallar byggs och produktionen ökar. Det gemensamma för alla dessa investeringar är att de inte hade genomförts utan Ölands duktiga lantbrukare och företagare. Utan Guldfågeln hade det inte byggts det stora antal kycklingstallar som vi har runtom i Kalmar kommun. Utan de Öländska lantbrukarna så hade inte Lantmännen och slakteriet fortsatt satsa. Det om något visar hur integrerade vi är med varandra i regionen. Man kan också uttrycka det som förre kommunalrådet Ivar Nilsson som slog fast ”Om det regnar i Kalmar så duggar det på Öland”. Om fjorton dagar så kommer det dugga i Kalmar för då är det återigen Skördefest på Öland.
