Om bojkotter...
Utifrån ett Kalmarperspektiv funderar jag så här.
Under de senaste två åren har vi ständigt haft besök från olika delar av Kina i Kalmar. Alla de Kineser som varit här har med skräckblandad förtjusning fått insikt i hur fri press agerar. Ett antal kineser fick också tillfälle att vara med i valrörelsen och på det sättet fick man uppleva hur Svenska folket genom allmäna och fria val gav Sverige en ny regering.
Under hela denna resa har det funnits diskussioner om huruvida vi som en medelstor svensk stad ska ha kontakter med Kina, detta på grund av de kränkningar av mänskliga rättigheter som pågår i Kina. Jag har hela tiden och kommer också framåt hävda att dialog, utbyte och möten mellan människor är det som bäst skapar förutsättningar för en värld med mindre kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Mot den bakgrunden tror jag faktiskt att Bodström är ute och seglar den här gången.
Jag är nog inne på din linje med dialog och utbyte av varor och tjänster som på sikt ska förbättra. Att försöka skapa någon happening som Bodström och Gudrun Schyman vill göra är bara att försöka leka Olof Palme - något de knappast behärskar. Allt blir bara kalla kriget av det hela.
Bojkotter av OS tidigare har inte visat något resultat världspolitiskt sett. USA:s bojkott av OS 1980 handlade bara om att få inrikespolitiska poäng i det ena landet, Bodström vill göra sig populär här.
Ska man förändra diktaturer ska man nog satsa på att köra med glasnost och perestrojka- det som fick Sovjetunionen att självmant ramla sönder. Det sparar oss ett världskrig.
Att visa hur svenska folket röstade bort en socialistisk regering är nog inget som de besökande kineserna anser är gångbart i Kina.
