Betalning gjord från Fanerdun
Därutöver har man betalt skulden för ett bygglov till Kalmar kommun på 136 800 plus ränta och avgifter, totalt 142 059 kronor.
Bra där.
Om vi nu förutsätter att allt löper på och de nya investerarna kan ta över som planerat, kommer då projektet följa de planer som gällde initiellt? Dvs mässhall och dylikt. Något du känner till?
JP!
Innebär detta att kommunen nu kan förhandla med mr Wang Huan och/eller mr Luo om fortsättningen eller måste alla skulder betalas? Med endast 1mkr i månaden kan det ju ta ett tag att beta av alla skulder i varje fall betydligt över 50 månader.
Det där har väl inte du med att göra Bjarne... ;-)
Hej
David N: Det raka svaret på din fråga är att jag inte vet i dagsläget. Den information vi har är att man nu slutförhandlar ett övertagande. Tar de nya aktörerna slutligen över så får de ju börja med att snabbt betala av alla skulder så att inte kronofogden tar över.
Bjarne: Den återstående skulden till Industriparken AB är ca fem miljoner. De har i sin utfästelse till bolaget lovat att betala en miljon i månaden. Jag är ju ingen matematiker men det torde väl i så fall handla om fem månader och inte femtio.
JP
JP
Mitt räkneexempel avsåg hela skulden, dvs alla skulder och med en miljon i månaden blir då avbetalningstiden minst 50 månader men det är ju endast ett av många räkneexempel som kan göras under de osäkra förutsättningar som nu råder där projektägaren tydligen inte förmår att betala mer än 1 mkr i månaden och dessa går till kommunen.
JP
Med tanke på ditt svar vill jag komplettera min senaste kommentar. Den första avbetalningen på hyresskulden innebär vad jag förstår att projektägaren får tillgång till de varor som finns i Bombardiers lokaler.
Kan verksamheten/byggnationen återupptas utan att hela hyresskulden är betald?
Kan verksamheten/byggnationen återupptas innan alla övriga skulder är betalda?
Vad jag förstår har redan byggnationen återupptagits och byggleveranser genomförts. Hur ser Du på den situationen?
Vänligen
Hej
1. Jag tror knappast att övriga fodringsägare kommer vänta i femtio månader med att få betalt för sina skulder. Vilka uppgörelser som görs mellan dessa företag och kineserna är en fråga mellan dem.
2. De får hämta sina varor från Bombardier genom att en behörig firmatecknare för Fanerdun skriver på en handling. Det förutsätter att det just finns en behörig firmatecknare, dvs att styrelsen är fullständig.
3. Jag tror det är väldigt svårt för att inte säga omöjligt för Fanerdun eller dess efterföljare att dra igång projektet innan skulderna är reglerade.
JP
JP
Du svarade inte på min fråga hur Du ser på det faktum att byggnationerna i Snurrom har återupptagits och att varuleveranser sker från byggföretag mot kontant betalning samtidigt som de avskedade arbetarna förvägras sina löner.
Jag har också noterat inlägget från signaturen Motborgaren. Eftersom dennes kommentar blev införd på Din blogg förutsätter jag att Du anser att inlägget är berättigat och att det främjar meningsutbytet på Din blogg. Av denna anledning vill jag förtydliga mej.
Uppfattningen "Det där har väl inte du med att göra" präglar i hög grad inställningen hos etablissemanget i Kalmar och har gjort det under lång tid även under de drygt 15 år jag var kalmarbo. Jag bedömer att det är en av anledningarna till att kalmarbygden har så svårt att lyffta. Man släpper helt enkelt inte in nya människor och nya idéer. Att i den miljön vara progressiv framåtblickande politiker kan sannerligen inte vara lätt.
Vi som har haft synpunkter på Fanerdunprojektet har enkelt försökt avfärdas som gnällspikar men då har man glömt att kritiken inte har gällt en kinesisk etablering i Kalmar utan kritiken har gällt projektets affärsidé som inte har marknadsmässiga förutsättningar att genomföras med sin officiella affärsidé som grund. Se högskolans rapport. Dock finns möjligheter till utvägar men med nuvarande upplägg av projekthanteringen av kommun och projektägare synes utgången endast kunna bli en. Kanske dags att kliva ur respektive prestigeburar. Ett första steg vore kanske att samla alla fordringsägare för en gemensam front mot projektägaren. Du skriver: "Vilka uppgörelser som görs mellan dessa företag och kineserna är en fråga mellan dem". Detta synsätt ger projektägaren möjlighet att spela ut fordringsägarna mot varandra och detta har redan skett vilket resulterat i att varuleveranser nu sker till ett bygge på en byggarbetsplats som inte finns.
Vänligen
Godmorgon Bjarne!
Jag svarar visst på din fråga. Mitt svar är väldigt tydligt och klart: Fanerdun eller dess efterföljare ska betala sina skulder! Det inbegriper naturligtvis även de anställdas löner. Det är en uppfattning som kommunens tjänstemän med stor kraft framför vid varje kontakt.
Jag är tämligen liberal med att släppa fram kommentarer på denna blogg. Det innebär inte att jag delar den åsikt som framförs.
Vi har helt enkelt olika uppfattningar om kommunens roll i denna etablering. Du tycks ha uppfattningen att jag som kommunalråd eller kommunens tjänstemän ska sitta och analysera och granska affärsideér. Det anser inte jag. Om en privat företagare har en idé och lägger pengar på att förverkliga den så är det dennes ansvar att ha en hållbar affärsidé. Att kommunen och dess politiker skulle ta över den rollen och sitta som något slags överdomare för tankarna till det forna östeuropa.
Det finns ett utbyte av information mellan fordringsägarna och kommunen. Det är dock upp till varje fordringsägare att själv ta beslut om vilka mått och steg man ska ta.
JP
JP!
Du kommenterar fortfarande inte hur den situation som nu råder i Snurrom har kunnat uppkomma och tolereras.
Min uppfattning om kommunens roll i denna typ av verksamhet är helt klar. Kommuner skall överhuvud inte ge sig in i verksamhet som den i Fanerdunprojektet men när nu Kalmar kommun har gjort det genom det framhastade samarbetsavtalet måste målet vara att hantera det hela på ett adekvat sätt. Att skriva på ett samarbetsavtal med aktuellt innehåll utan att få ta del av vare sig en genomarbetad affäridé eller affärsplan/marknadsplan/finansieringsplan är inte försvarbart. Ej heller att försälja tomtmark under dessa ytterst osäkra förhållanden som förelåg utan en vattentät återköpsklusul.
Det är inte en kommunlednings uppgift att granska affärsidéer, affärsplaner etc, där är vi helt överens så varför försätter sig då kommunledningen sig i den situationen där detta blir en nödvändighet för att rätt kunna bedöma konsekvenserna av samarbetsavtalet och kommunens engagemang i projektet?
Dock finns fortfarande möjligheter att få ut något av projektet men då måste affärsidén anpassas efter de marknadsmässiga förutsättningarna på orten på ett radikalt sätt. Hur detta praktiskt skall kunna ske är ganska enkelt och fundamentalt men då krävs ett helt annat engagemang från näringslivets sida ett engagemang som inte kan ersättas av nuvarande agerande från Regionförbundet eller Kommunen. Har inte dessa instanser samt den eventuelle nye projektägaren den insikten torde ingengting kunna rädda någon del av projektet.
Vänligen
