Johan Persson

Ibland måste man även som kommunalråd tillåtas att få tänka högt, fundera och reflektera. Under de senaste månaderna har jag alltmer funderat över om Sveriges indelning i regioner är den absolut viktigaste reformen under nästa mandatperiod.

Det tycks ju annars vara en bärande sanning över partigränserna. Vi skulle i så fall få rösta fram politiker till en storregion 2014 istället för landstinget. Jag är medveten om att vi har små län i Sverige och visst behöver man därför ta i denna fråga. 

Men. Det finns också en annan fråga som ingen politiker vågar prata om eller ta i och det är storleken på våra kommuner. I alltfler samtal som man har med på möten så finns det en växande oro över hur mindre kommuner ska klara sitt åtagande.

Kalmar är i det sammanhanget en tämligen stor kommun men ändå funderar också jag ibland över hur kraven ökar både genom olika former av lagstiftning och genom ökade krav från medborgarna. Vid sidan av hög kvalité inom skolan och omsorgen så behöver vi ju klara av finansieringen av frågor som VA, föreningslivet, kulturen och ge en god service när det gäller exempelvis planfrågor. 

Kalmar kommer klara detta de kommande åren men jag är mycket tveksam till om kommuner med färre invånare kommer klara det. Resultatet blir stora skillnader i kvalité mellan kommunerna. Drar man ut detta över några år så tror jag att bristande kvalité kan förstärka befolkningsminskningen i de mindre kommunerna. Den negativa spiralen går fortare och fortare.

Frågan är därför hur länge den nationella och den lokala politiska nivån kan fortsätta blunda för denna successiva kvalitetsskillnad som växer fram. I Danmark tog regeringen beslut om att sätta en lägre gräns för kommunernas storlek, man uppmuntrade också kommunsammanslagningar.

Naturligtvis är detta inte en diskussion som är uppskattad av politiker eller chefstjänstemän. Det stör ju en invand ordning. Den lär inte heller vara en fråga som en regering oavsett partifärg vågar ta i. Detta trots att de flesta håller med om att det bästa för framtiden vore att regionfrågan avgjordes parallellt med att vi bildade större kommuner i det här landet. Kommuner som därmed kan garantera en rimlig kvalité och som dessutom får någon krona över för utvecklingssatsningar. 

Genomförbart? Jag är tveksam. Detta är nog tyvärr en fråga där förnuftet inte vinner över känslorna...

Hur eller hur. Detta är min reflektion. Frågan är inte om, utan när tiden är mogen för en diskussion om en kommun med Kalmarsund som gemensam nämnare.